SL, SL, SL...

Söndag. Vet vi vad det innebär. Johanna sätter sig på en buss mot Uppsala och sedan ett tåg mot Gävle. Just idag skulle jag dessutom ta en buss från min käre far till busstationen i Norrtälje för att han jobbade och hade därför inte tid att skjutsa. Nu kan man ju tycka att det är en onödig tur. Han bor nämligen inte ens en kilometer från busstationen. Men det är något himla jobbigt att bära min väska och ännu värre att vara ute när det är så här kallt, för jag kan knappt andas. Någon astma-liknande skit har jag ju. Dock tyckte tydligen busschauffören som skulle tagit mig till busstationen att detta var en onödig tur. För det dök aldrig upp någon buss utanför min pappa. Vilket alltså resulterade i något som liknande en språngmarsch till busstationen kånkande på tung väska, handväska och tygpåse med dator i. I ren och skär panik över att inte kunna andas och stressad till tusen kom jag fram lagom till bussen stängde dörrarna. Men busschauffören släppte på mig ändå. Tack och lov för det. Nu hoppas jag på bättre lycka med upptåget. Hoppas att jag slipper hata UL lika mycket som jag hatar SL.
Vill tillägga att jag precis läst klart Jenny's engelska berättelse och nu ska jag ringa och berömma henne för den, för den var riktigt finig!